Lelleland - en virrpannas vardag

Vaad, stolarna är väl för att sitta på?! #wp

Ok... nu kan jag bara inte hålla mig längre... jag måste säga nåt... Jag är så fruktansvärt irriterad och jag måste fråga om det är någon som håller med mig eller är det bara så att jag har fattat fel... igen... Det här med att skicka blommor till folk... är inte hela poängen att det är ett fint sätt att tänka på någon... säg att man ligger hemma sjuk till exempel... och någon vill skicka blommor med en hälsning om att krya på sig... hur gulligt som helst... man gör sin beställning för att man vill göra någon glad... skicka hem blommor som överraskning kanske... men inte för att skapa "bekymmer"... så långt håller väl alla med?? Jag har nu legat hemma i snart två veckor... nästan en vecka pga operationen och den andra pga förkylning och hosta... I tisdags fick jag ett samtal om att en blombutik har blommor till mig... men att de inte kan leverera blommorna hem till mig... och frågar om de kan lämna blommorna i affären närmast oss... jag säger då att jag bor ca 5 km från affären... tjejen svarar att näe tyvärr, det är utanför våra budgränser... jaha... vad annat kan jag säga än att jag får väl hämta blommorna där... jag ber henne att någon ska ringa mig då på onsdagen när de är levererade så att jag vet när jag ska åka och hämta... får svaret inga problem... På onsdag eftermiddag när jag ändå var tvungen att handla så frågade jag efter mina blommor i affären... de såg ut som fågelholkar hela bunten... inga blommor fanns där i alla fall och inget samtal kom heller... Igår... torsdag... ringde jag till blombutiken... jomen visst var de levererade till affären men ännu senare på eftermiddagen än när jag var där... inget att göra åt det... men ingen hade fortfarande ringt... så jag satte mig i bilen och hämtade mina blommor... Att ingen ringde mig är egentligen inte det som gör mig mest irriterad... utan det att jag inte kunde få mina blommor levererade hem... vad är meningen med att skicka blommor som mottagaren måste åka och hämta själv?! Tänk om jag varit ensam med ett brutet ben... inte fan hade jag kunnat hämta mina blommor då... eller nåt annat... de hade väl bara legat kvar i butiken och dött... och avsändaren hade väl inte heller fått veta att blommorna aldrig levererats. Urusel service! Så tänk på att kolla så att mottagaren faktiskt kan få sina blommor ända hem ifall ni tänker skicka... och så jävla långt ut i skogen bor vi inte! Hur som helst... mina fina blommor skickades från min avdelning på jobbet och jag är tacksam för att de tänkt på mig! :biggrin:  

Läkaren trodde inte att en liten flaska skulle räcka så långt så det fick bli en "mellan" på en halvliter... #wp

Börjar denna vecka på vårdcentralen... Jippi... #wp

...eller ja... det var ju det redan i onsdags... Tänkte bara skriva ner lite om den här upplevelsen, inte för att det nödvändigtvis kommer att intressera någon annan, utan för att jag sen ska kunna gå tillbaka och kanske komma ihåg nåt... :) Det hela började iaf i onsdags morse när jag trött kommer till sjukhuset lite för tidigt... sitter där och väntar och ser andra på avdelningen börja vakna till liv... patienter med ont i magen och dropp till sällskap... ser en tjej gå förbi som kutar med ryggen och håller sig om magen i jakt på en ledig toalett... och tänker att det där är väl jag sen senare... Helt oerfaren när det gäller sjukhusvistelser och sånt så tänker jag när jag ser tjejen: misstag nr 1... jag har med mig svarta underkläder... och allt på sjukhuset är vitt! Great! Såg ju framför mig hur jag skulle få springa runt på avdelningen i nån vit genomskinlig rock med mina svarta underkläder som lyser igenom... Hur som helst så visades jag sen in till ett rum och fick se vad jag skulle få ha på mig... hahaha... kan säga att jag var glad att jag var först i rummet för jag kunde inte hålla mig för garv när jag klädde på mig... behövde dock inte oroa mig mer för det där med svarta underkläder... "trosor" ingick... Fick dropp och tabletter... och sen kom första testet... ta sig till toaletten med droppmojängen... låter inte som att det borde vara så komplicerat... tror jag lyckades slå i både det ena med det andra... får kanske skylla på den lilla tabletten jag hade fått... hehehe... Sen var det dags att åka ner till operationen... väl där kom de fram till att jag fick för mycket dropp, eller ja att det droppade på för fort... inte så konstigt att jag behövde gå på toa var 30:e min! En jäkla massa folk inne i salen sen som antingen klistrade grejer på mig... spände fast mina ben... tog på mig nån mössa... trädde på mig värsta sköna "tofflorna"! Alltså inga riktiga tofflor... utan mer som rediga benvärmare som går upp över knäna... dom på bilden... funderar på att be morsan sy upp ett par såna... inte så praktiska men supersköna... Efter operationen var det givetvis detaljer som vi inte behöver gå in på här... men det var en del smärtstillande och lite sånt... piggnade till ganska snabbt sen och mådde bra så de kom och hämtade upp mig till avdelningen... Allt gick jättebra... kunde gå på toa... kunde äta... allt var frid och fröjd... läkarna kom och pratade med mig om vad som gjorts och hittats... När jag sen äntligen blev ensam i rummet... en var på operation och de andra två hade blivit flyttade till nåt annat rum... tänkte jag att jag skulle sova lite till... slumrade till och hade det jätteskönt tills jag hör att nåt droppar... TIPS! Var försiktiga med droppet!  Jag hade givetvis lyckats slita loss droppslangen... nålen satt kvar på handen och spottade ut blod... panikslagen skuttar jag upp ur sängen och ringer på klockan och stapplar omkring för att hitta papper... kan säga att jag sen inte var så kaxig som jag hade varit tidigare... I och med att jag på egen hand hade ordnat så att det inte var mycket kvar att göra förutom att ta bort nålen fick jag sen åka hem... Så nu ca två dar senare sitter jag här uttråkad... trött men kan inte sova för att jag sovit så mycket... kan egentligen inte ens ligga ner för att jag legat i sängen eller soffan så mycket... kan däremot inte göra så mycket annat heller för jag blir yr i bollen vid minsta lilla ansträngning... öm i och på magen... hes som fan och hostar... vilket inte är skönt... och har hunnit gå igenom alla gamla DVDn jag hittat... Tips på nåt att göra som inte kräver så mycket??  

Uppklädd för frulle :) #wp

Imorrn är det då dags... min första operation... bara en liten titthålsoperation... men ändå... har blivit sövd tidigare så det känns inte så läskigt... men den delen där de faktiskt ska igenom hud och grejer och "borra" sig in... det känns lite creepy... Alltså... med andra ord sitter jag här med pre surgery jitters... om det nu ens finns nåt som heter så... :w00t: Det jag skulle behöva göra är att packa min lilla väska... och hoppa in i duschen och skrubba kroppen... men jag kommer liksom ingenstans från soffan... känner mig nervös men ändå inte... Sen är det frågan om vad jag ska hoppas på... att de ska hitta nåt och kanske få en diagnos och bekräftelse på en kronisk sjukdom... eller att de inte hittar nåt men att man måste fortsätta utreda... pest eller kolera... Bläää...

Att en j-a ljusslinga kan ge så mycket huvudbry som denna gjort idag! Den passade ingenstans! Ja förutom på mig då ;) #wp