Elisa fick en sån här potta redan innan hon ens föddes... den kan användas som en pall också och spelar en liten trudelutt när det hamnar nåt i pottan... Vi har nu plockat fram den här så hon får bekanta sig lite med den... och kunde givetvis inte låta bli att spela melodierna för henne... man trycker på sensorer så spelar den... den måste inte användas  :tongue: Hon tycker så mycket om melodierna så hon kan inte låta bli att tokdansa när hon hör dem... hahah... så himla gullig... nog för att hon alltid vill ha musik runtomkring sig men det är bara pottan som får det att rycka i benen tydligen  :biggrin:  

Det är inte bara Elisa som lär sig nya saker... vi som föräldrar får också lära oss nytt... Behövde få en tid för att någon ska ta sig en titt på hennes eksem... och ringer 3 minuter för sent... för telefontiden för att boka tid för barn är endast mellan 8 och 9... WTF!! På riktigt!? Jag kan bara boka en tid under en timme... Ok... som förälder för första gången och när min bebis inte mår bra så finns det ju risk för att man blir lite extra nojjig och kanske överdriver... men är det inte lite dåligt ändå?  :shocked:

Åååh jag blir alldeles knäpp på det här med förskolor och hemspråk och allt sånt... Vi har i och för sig redan ansökt om plats men inte fått bekräftelsen än om vilken förskola E kommit in på... men härom dagen fick jag ett brev från Sverigefinska förskolan... med info om att de fortfarande har några lediga platser... vi hade då inte ansökt om plats där tidigare... Nu är jag plötsligt velig och förvirrad... vi vill ju visserligen att E ska lära sig finska också... och en finsk förskola skulle ju kunna hjälpa till med det... men behövs verkligen det? Jag menar... det blir ju lite av en "specialgrupp"... om saker och ting nu är ungefär som förr... Det är inget fel med det... men om jag tänker tillbaka på hur det var för mig... finska klasser ända upp till högstadiet... trots att det var en "vanlig" klass så var vi uppdelade i grupper ändå... vi finska och de svenska... jag hade visserligen inga större problem att skaffa mig kompisar i andra klasser och så... men man höll sig till den finska skaran på nåt sätt... vill bara poängtera att det inte hade nåt med rasism att göra... inte för min del i alla fall... Så hur tänker ni? Positivt eller negativt? Hjälp mig bolla lite  :biggrin:

Idag har vi verkligen fått känna på hur det känns att vara hjälplös när ens barn har ont... inget värre än magont tack och lov... men jobbigt ändå...  :cwy: Elisa bara skrek och skrek och skrek och det var så himla tydligt att hon hade ont någonstans... hon skrek sig trött... sov en stund och började sen om... vet inte hur många gånger jag önskade att det gick att prata med henne... eller rättare sagt... att hon skulle kunna tala om vart hon har ont... Det gick som tur var över och nu ligger hon i sin säng och tjattrar i sömnen :wub:

Inte helt otippat... så blir det inlägg om barn och prylar till barn även på denna blogg... Vi får väl se... men det verkar än så länge som att risken är stor för att Elisa blir nån form av öronbarn... jag menar... hon hade sin första vaxpropp vid fyra månaders ålder och i bägge öronen nu vid ett års ålder... I och med att det nu blir glesare med besöken hos BVC så funderar jag på att införskaffa mig ett otoskop så man kanske kan hålla lite koll på öronen själv hemma istället för att det ska behöva gå så långt som till vaxproppar och öroninflammation eller spring hos läkaren var 3e eller 4e månad. Är det någon som har erfarenhet av otoskop och kan tipsa om nån bra? Jag har kikat lite på den här men prislappen är inte speciellt tilltalande...

F.O. PICCOLIGHT

Satt härom dan och läste i en tidning och råkade se den här texten... antalet barn som ammas minskar... Kan inte tycka annat än att det är himla synd... men vill man inte eller kan man inte amma så är det upp till var och en... däremot så tycker jag inte att det är konstigt att det minskar... för det är inte speciellt kul... Det gör ont i brösten och bröstvårtorna... det gör ont i ryggen och svansen av allt sittande i konstiga lägen (amma liggande funkar inte här)... det är helt enkelt jobbigt och fruktansvärt långtråkigt att amma... Jag kommer ju inte att sluta amma för det... men nån forskarstudie till minskningen behövs nog inte  :biggrin:

Det är nu 23 dagar sedan lilla fröken föddes  :wub: Jag hade inte direkt föreställt mig nånting speciellt om hur det skulle vara att få barn... för nånstans så kände jag att det kommer ändå inte bli som man trodde... man visste ju till exempel att man kommer vara trött och få vara vaken på nätterna och så... men det är en helt annan sak att behöva gå igenom det. Här kommer en liten lista på saker jag inte riktigt hade tänkt på kunde/skulle hända...  :tongue: TRÖTTHET Ja som sagt, sova har jag ju fått säga bajbaj till... Elisa sover ungefär 2 timmar åt gången... mellan omgångarna ska det ju bytas blöjor och ammas och allt sånt tar tid. Sen ska man få henne att somna igen, vilket iofs inte är så himla svårt om hon somnar i famnen, problemet är ju sen att hon vaknar när man lägger henne i sängen... så ja, det är liksom bara att börja om från början... Ligger med andra ord minus på sömnkontot sen över en månad tillbaka... och det känns kan jag lova...  :sleeping: KRÄKBEBIS Japp... det är en sån vi fick... 3 minuter efter att man fått på henne rena och torra kläder så är det dags igen...  :blink: NY "PARFYM" Vanlig parfym har jag inte använt på väldigt länge... har ju en känslig näsa... så jag har innan Elisa föddes använt parfymerad hudkräm istället. Numer är min nya "doft" en blandning av kräka och bröstmjölk... yeiii... :sick: MÅLTIDER Hon har nån speciell radar... oavsett om jag precis bytt på henne och gett henne mat så hon borde vara nöjd... så blir det gap och skrik så fort jag ska sätta mig och ska äta lunch eller middag... helt otroligt... inte alls stressigt, nej nej :getlost: BLÖJBYTEN Även här har hon införskaffat sig nån form av radar... nog fan lyckas hon pinka ner allt medan hon ligger på skötbordet... En annan klassiker är att hon poopar precis efter att man bytt blöja... det går åt några stycken... :shocked: EGNA BEHOV Ja det man själv behöver är inte längre prio ett... för att kunna ta en dusch i hyfsad lugn och ro så krävs en hjälpande hand... så är sambon inte hemma får jag snällt vänta... Toalettbesök får man försöka tajma in när hon sover om man vill ha det stressfritt... annars gapar hon garanterat...  :silly: PLANERING Allt... jag menar allt kräver i alla fall lite planering... och allt tar tid... Det är inte bara att ta på sig kläder och hoppa in i bilen och åka längre. Hon ska ju helst vara mätt, torr och belåten innan man ens hoppar in i bilen. Hur länge ska vi åka eller vara borta... skötväskan måste innehålla allt väsentligt... kan jag amma och byta på henne dit vi ska osv osv osv... Det är inget problem i sig... man ska bara få kläm på det hela...  :cheerful:     Några veckor till så har jag säkert fler saker att lägga till på listan... hihi...

Känns som att det är läge att backa bandet lite grann och skriva ett kort inlägg om själva graviditeten också... Nu har ju jag ingen annan egen graviditet att jämföra med, men jag måste nog säga att jag hade en rätt så bra sådan trots allt. Visst, i början, i kanske andra månaden, så hade jag såna hemska kramper i magen i ett par veckor så jag trodde jag skulle dö, men de gick ju över sen. Jag mådde illa, men det var inte nån längre period och jag hade turen att få illamåendet på kvällarna så jag kunde fortsätta jobba som vanligt. Tror inte ens att jag överdriver om jag säger att jag totalt sett inte ens kräktes 10 gånger. Ok, värmen i somras var ju inte speciellt kul... hade det inte varit för att nedervåningen faktiskt ligger i källaren och är bra mycket svalare på sommaren än övervåningen så hade jag fått flytta nån annanstans ett tag... Hade heller inga jätteproblem med magen som så många får... tack för det... men det är klart att man hade lite ont och så ibland... det tillhör ju liksom... Nån foglossning kände jag inte av heller... inget värt att nämna i alla fall... men ju mer magen växte så är det ju klart att det blev tungt och jobbigt och ryggen mådde väl sådär... Sömnen ja... det var ju lite sisådär med den... återigen inget ovanligt... inget läge var bra och man fick springa på muggen titt som tätt... fick problem med svullna fingrar som värkte och som sen gick ner i handleder och till och med armbågarna... Men sen... 2-3 veckor innan beräknat... fick jag så fruktansvärt ont i ryggen... på ena sidan vid svanken... hade ont konstant men till råga på det så fick jag dessutom kramper på samma ställe. Barnmorskan rådde mig att kontakta sjukhuset och jag fick åka in samma dag. Efter två dagars spring på sjukhuset med CTG:n och prover av alla dess slag så kom de fram till att jag hade lätt havandeskapsförgiftning och något förstorad njure, och att det var njuren som orsakade smärtan i ryggen. Blev hemskickad över helgen och fick en ny tid till måndagen den 29 september... och då tog man beslutet att jag skulle bli igångsatt... och tidigt på morgonen den 30 september så var det då alltså klart  :biggrin:

Den 30 september föddes vår lilla Elisa, och sen dess har ingenting varit sig likt   :wub:   :heart: