Lelleland - en virrpannas vardag

Tur att nån i det här huset gillar att dammsuga ??

Elisa fick en sån här potta redan innan hon ens föddes... den kan användas som en pall också och spelar en liten trudelutt när det hamnar nåt i pottan... Vi har nu plockat fram den här så hon får bekanta sig lite med den... och kunde givetvis inte låta bli att spela melodierna för henne... man trycker på sensorer så spelar den... den måste inte användas  :tongue: Hon tycker så mycket om melodierna så hon kan inte låta bli att tokdansa när hon hör dem... hahah... så himla gullig... nog för att hon alltid vill ha musik runtomkring sig men det är bara pottan som får det att rycka i benen tydligen  :biggrin:  

Det är inte bara Elisa som lär sig nya saker... vi som föräldrar får också lära oss nytt... Behövde få en tid för att någon ska ta sig en titt på hennes eksem... och ringer 3 minuter för sent... för telefontiden för att boka tid för barn är endast mellan 8 och 9... WTF!! På riktigt!? Jag kan bara boka en tid under en timme... Ok... som förälder för första gången och när min bebis inte mår bra så finns det ju risk för att man blir lite extra nojjig och kanske överdriver... men är det inte lite dåligt ändå?  :shocked:

Åååh jag blir alldeles knäpp på det här med förskolor och hemspråk och allt sånt... Vi har i och för sig redan ansökt om plats men inte fått bekräftelsen än om vilken förskola E kommit in på... men härom dagen fick jag ett brev från Sverigefinska förskolan... med info om att de fortfarande har några lediga platser... vi hade då inte ansökt om plats där tidigare... Nu är jag plötsligt velig och förvirrad... vi vill ju visserligen att E ska lära sig finska också... och en finsk förskola skulle ju kunna hjälpa till med det... men behövs verkligen det? Jag menar... det blir ju lite av en "specialgrupp"... om saker och ting nu är ungefär som förr... Det är inget fel med det... men om jag tänker tillbaka på hur det var för mig... finska klasser ända upp till högstadiet... trots att det var en "vanlig" klass så var vi uppdelade i grupper ändå... vi finska och de svenska... jag hade visserligen inga större problem att skaffa mig kompisar i andra klasser och så... men man höll sig till den finska skaran på nåt sätt... vill bara poängtera att det inte hade nåt med rasism att göra... inte för min del i alla fall... Så hur tänker ni? Positivt eller negativt? Hjälp mig bolla lite  :biggrin:

Förra helgen tänkte jag att det var dags för ett besök hos frisören... det var ju liksom bara över ett år sen sist... så jag ringde dit där jag gått de senaste gångerna... och för att slippa skaffa barnvakt så frågade jag lite hoppfullt om de hade tid till lördagen den här helgen... som igår då... fick till svar att de inte har några som helst lediga tider kvar på lördagar resten av året...  :blink: Alltså... det är ju inte så att det är brist på frisörer i Södertälje... men nu när jag inte fick en tid där jag brukar gå så rann det liksom ut i sanden... kommer vara alldeles "au natural" i håret snart... hahahah... med en touch av grönt förstås...  :dizzy:

Idag har vi verkligen fått känna på hur det känns att vara hjälplös när ens barn har ont... inget värre än magont tack och lov... men jobbigt ändå...  :cwy: Elisa bara skrek och skrek och skrek och det var så himla tydligt att hon hade ont någonstans... hon skrek sig trött... sov en stund och började sen om... vet inte hur många gånger jag önskade att det gick att prata med henne... eller rättare sagt... att hon skulle kunna tala om vart hon har ont... Det gick som tur var över och nu ligger hon i sin säng och tjattrar i sömnen :wub:

I måndags förra veckan var det äntligen dags för handen att bli opererad... har haft ont i högra handleden sen i slutet av graviditeten för över ett år sen. Operation för det som knappt går att uttala, morbus de quervain, var inplanerat, men efter ett snack med läkaren tyckte hon att vi slänger in en operation för karpaltunnelsyndrom också. Bedövningen... fy faaan vad ont det gjorde... men den tog riktigt bra i alla fall... (det är så man önskar en tandläkarbedövning ska funka). Det gjorde inte ont men jag kände att de var där och grottade... vid ett tillfälle kändes det som att de försökte klippa av nåt med en slö sax... men vad de egentligen gjorde har jag ingen aning om... fick ett tjusigt skynke mellan huvet och handen... På måndag ska stygnen tas bort... 7 för karpalen och 4 för "körvänen"... ska bli lite spännande att se hur ärren kommer att se ut sen...