vilken morgon...2009-05-18
11:07:19
11:07:19
Uppmärksamhet i all ära... men på mig har det motsatt effekt... jag bli fan skraj...
Om någon frågar mig nåt så har jag ovanan (i alla fall i det här läget) att svara ärligt...
Det tar ca 5-10 min för mig att gå till tunnelbanan... Innan jag hunnit till centrum så ser jag en snubbe komma gående från ett annat håll och ser att vi ska svänga in på samma väg... jag känner igen honom sen tidigare... han och nån kompis stog och blängde på mig nån gång på t-banan... och jag har sett honom i centrum...
Jag går där och lyssnar på musik när han liksom böjer sig fram och säger nåt... jag tar ju givetvis av mig hörlurarna... och han säger "God morgon"... jag blir ju rätt paff och skrattar till och svarar "God morgon"... sätter tillbaka hörlurarna och fortsätter gå... då säger han nånting igen... så jag tar av mig lurarna... sen haglar frågorna...
Är du svensk? - Jaa (finsk eller svensk känns oviktigt..)
Vad jobbar du med? - Jobbar på kontor (vill inte säga för mycket)
Ok, men vad jobbar du med? - Eeeh, administration...
Bor du här? - Jaa... (börjar önska att jag varit mer vaken att jag fatta ljuga från början)
Har du bott här länge? - eeeh, det är väl några år... (nu börjar det kännas obehagligt)
Jag har inte sett dig här förut... - jag ler och tänker bullshit...
Bor du ensam? - mmmm (börjar bli sur på mig själv för att jag är så trög)
Sen kommer svamlet...
Du kanske, jag menar, om du vill, så kanske vi kan ta en fika eller nåt osv... - (börjar äntligen få igång min tröga hjärna) nej, tack... alltså, jag bor ensam men jag är inte singel...
Han säger Jahaa... och fortsätter svamla nåt om att han bor ensam och så...
Inne i Centrum blir det så att jag svänger av lite och upptäcker att han inte tar samma väg...
jag kan lova att turbo-växeln åkte i... jäklar va fort jag var framme vid t-banan...
vågade inte ens titta vilket håll han gick åt... han kan lika gärna ha gått bakom mig en liten bit och gått till bussarna... men jag ville inte veta...
Det sägs ju att alla vill ha lite uppmärksamhet ibland... men näe... inte av den här sorten...
eller jag vill då i alla fall inte ha det... han försökte säkert bara vara trevlig och så... men jag blir skraj för sånt här...
Hoppas bara att jag inte möter honom nu var och varannan morgon...
