Snoozare2011-05-31
12:12:49
12:12:49
Sen jag blev sambo försvann mina insomningsbesvär... jag somnar snabbt... sover oftast som om jag blivit nerklubbad... vilket är jätteskönt... MEN...
Sen när det blir morgon... då är det inte lika kul längre... jag har visserligen alltid varit en snoozare... men jag är långt ifrån lika hemsk nu som jag var när jag var yngre... när jag gick i skolan minns jag att jag snoozade i tre timmar... helt sjukt...
Nu har det blivit så att när klockan ringer (ja kvittrar dårå) första gången... det hör jag uppenbarligen i och med att jag trycker på snooz-knappen... men det registreras liksom inte i mitt huvud... jag kan inte komma ihåg att klockan skulle ha ringt... vilket betyder att jag inte är vid medvetande förrän vid ringning nummer två... och så trycker jag på snoozen igen... den tredje ringningen reagerar jag också på... men bara för att den är en halv minut senare än den andra (9 minuter emellan egentligen)... och det är ungefär efter den tredje ringningen som jag börjar fatta att det är dags att kliva upp... och då har det ju redan gått tjugo minuter...
Det är inte så att jag studsar upp ur sängen med glädje... snarare tvärtom... skulle göra nästan vad som helst för att inte behöva kliva upp... sen måste jag ju ligga kvar och bända upp ögonlocken... för någon har ju limmat ihop dem under natten... och ibland... som imorse... fick sambon nog (att jag snoozar är bland det värsta han vet) och slet av mig täcket...
Jag fattar inte att det ska vara så jäkla svårt att vakna på morgonen... jag sover ju... varför är jag alltid så trött ändå... jag är helt slut... vad ska man göra för att komma upp ur sängen? Tips någon?
