Lelleland - en virrpannas vardag

... ger jag mig ut på hal is... eller nåt sånt... :tongue: Jag har ju lyckats nästla mig in hos ett par grannar lite längre bort som har hästar... tanken var ju att jag skulle klappa lite och sen kanske nån gång hjälpa till lite och sådär... med betoning på ordet sen... Sist (första och enda gången hittills) vi var där så ville de att jag skulle meddela innan jag kommer och så... och jag tänkte att jamen det är ju klart de vill se vad jag klarar av och visa mig vart saker och ting finns och lite sånt... och att lära känna hästarna först tyckte jag verkade som en smart plan... Igår när jag ringde så sa A att ja just det... du ville ju komma och klappa lite... och vi bestämde att jag skulle dit idag i och med att hon skulle vara hemma ikväll... Idag när jag ringde igen så sa hon att när jag kommer dit så är det bara att jag går upp till hagen och hämtar hästarna och att jag ska ta med mig bägge samtidigt och sen ta hand om dem för hon kommer hem lite senare...  :w00t: Jag blev ju tvungen att fråga då att klarar jag av det själv eller behöver jag ha hjälp utav hennes man (som iofs skulle vara hemma när jag kommer)... svaret blev nääääe då... dom är så snälla så... Känslorna i kroppen är just nu väldigt blandade måste jag säga... det är precis det jag vill göra... men jag hade nog räknat med lite support första gångerna i alla fall... Bilderna jag ser framför mig nu är hur en eller bägge skenar iväg nånstans... eller att jag får spendera halva kvällen med att jaga dem i hagen... ja nåt lär väl hända... :dizzy: Förhoppningsvis går allt bra och jag slipper lägga upp bilder på en massa blåmärken imorgon... :wink: Wish me luck!!  

---

Hahah men jisses, jag hade aldrig vågat =O

» Namn:
Kom ihåg mig?

» E-postadress: (publiceras ej)


» URL/Bloggadress:


» Kommentar: